its the gospels ( )

Not as enjoyable as the Brother's Lionheart but still a decent read. Central themes are friendship, strength to endure hardships, big risk-big reward, and leaving comfort zones. The writing is stylised and the story strongly reminiscent of traditional fairy tales and folklore- Astrid Lindgren is reliable to captivate the reader. ( )

While Astrid Lindgren is better known for her cute children's tales, she did venture into High Fantasy with this novel and "The Brothers Lionheart".
The narrator here is Karl Anders Nilsson, an unhappy fosterchild in an unloving household. He yearns for the happy homelife of his friend, with an affable and kind hearted father.
And then a chance discovery of a genie in a beer bottle in a lonely Stockhom park sees him transported to a magical world.
Very much in the vein of CS Lewis' 'Narnia', this is a fantasy world in which the adult reader sees a strong parallel with the Christian message. Karl Anders is adopted by an utterly loving King...but while his new life is magical, he soon learns of a dark world ruled by evil Sir Kato; a world which intrudes on his own as children are snatched away to that grim world, leaving bereft family. Karl Anders and his friend decide to go and fight Kato.
Truly lovely tale that references the Resurrection (as the Bewitched Birds are turned back into lost children); Jesus' elevation in status after His death
(as the King remarks "Mio, my son, I do believe you've grown while you've been away! I think we shall have to put a fresh mark on the kitchen door tonight." )
and most of all the relationship between Father and Son:
"then I saw my father the King! He was standing in the very same place where I had left him when I rode away...He was standing with his arms stretched out toward me, and I threw myself into them and put my arms tightly round his neck, and he held me close and whispered "Mio, my son!"
You see, my father the King loves me, and I love my father, the King."

Can be read as pure fiction or with an awareness of the underlying message. Lovely story. ( )

Olen suuri fantasian ystävä, ja rakastan Astrid Lindgreniä. Silti melkein inhosin tätä kirjaa. Kirjan loppuosa pelasti paljon, mutta ensimmäinen puoliska oli aika tylsä. Taaskaan en tiedä syyttääkö suomentajaa vai alkuperäistä tekijää, mutta kirjan tyyli ja jatkuva toisto oli todella puuduttavaa. Isäni kuningas ei muuta huokaillut kuin "Mio, poikani Mio" ja tyyli oli muutenkin jotenkin.. melodramaattinen. ( )

“Om inte döden vore så svår så svår, och om vi inte vore så små och ensamma.”

Min första reaktion är att bara säga "ååh, åååh" men det känns som boken faktiskt förtjänar lite mer än det, so here goes.

Mio, min Mio har varit en av mina favoriter sedan jag var liten, och det vore lögn att säga att det inte fanns en mysig nostalgi i att läsa den nu - och tänka tillbaka på när jag var liten och mamma läste den för mig om kvällarna. Men det vore också lögn att inte betona att mycket av magin faktiskt tillhör boken själv också. Det är inte endast nostalgi som trollbinder, utan även det där magiska som just Astrid ofta har i sina berättelser.

För en pojke som alltid drömt sig bort så har jag alltid känt igen mig i Mio, även om jag faktiskt haft lika bra föräldrar som konungen sedan första dagen, och inte minst i och med att vi delar ett namn - även om det bara var hans namn för att de inte visste att hans fader konungen redan gett honom ett namn.

Jag har sett några recensioner som påpekar att det går fort fram i boken, och det kan jag hålla med om. Dock ser jag det inte som något negativt, vilket de flesta andra verkar göra. Jag hade inte haft något problem med lite saktare tempo och mer story, men jag tycker inte att det saknas spänning eller anknytning till karaktärerna. Utan jag gillar att den påminner mycket om äldre folksagor på det sättet. Det är ett spännande äventyr samtidigt som den är så... Astrid-ig. De finns få som kan skriva karaktärer som henne.

Därtill kan jag vill tillägga att det var intressant att notera hur mycket som faktiskt liknar Tolkiens Sagan om Ringen (eller hur mycket Sagan om Ringen liknar Mio, min Mio... speciellt med tanke på att de kom ut ungefär samtidigt.) ( )