År 1663 reste en ung fransk man till det nyligen utsvullna Sverige; han landade i Skåne och ämnade sig småningom till Stockholm. Väl där skulle han komma att bese badstugor, samer, lutherska gudstjänster, en sjö med flytande öar, och andra märkligheter, innan han nästa år återvände till Paris.

Hans namn är märkligt nog okänt; vid denna tid var byråkratin såpass utbyggd att hans namn borde ha registrerats när han anskaffade de pass som var nödvändiga för att få lämna Stockholm och de anhalter han gjorde på vägen hem, men i så fall har registren förekommit. Han var dock inte någon storman vars namn skulle förekomma i någons minnen (även om tycks ha diskuterat en del med den italienske prästen Fransesco Negri, som också skrev ned sina minnen från Sverige), utan en kammartjänare hos en ung svensk adelsman som sedermera skulle bli rik på långiveri till staten men också få allt indraget under reduktionen, Joel Gripenstierna.

Att vår kammartjänare övertaget är känd för eftervärlden beror på att han själv senare roade sig med att skriva ner sina intryck från resan. Manuskriptet försmäktade länge i arkiv innan de i våra dagar upptäcktes och nu utgetts på svenska av Ingemar Oscarsson under titeln Den franske kammartjänarens resa. Som tidsbild torde det vara en källa av stort intresse, även om den styckvis består av lån och parafraser på andra källor. Man får bland annat se enkla landsgudstjänster (i Skåne, under åren närmast efter den svenska erövringen), se hur man i badstugor tvagades av halvnakna flickor (vår berättare tycks mycket förtjust i detta, liksom att badstugorna inte var uppdelade efter kön), en beskrivning av nymodigheten med papperspengar, liksom reda på att det var under hans vistelse som drottning Kristinas triumfbåge revs, vilket ger en betydligt mer exakt tidpunkt än tidigare.

Berättaren är någorlunda skolbildad, tydligen sprungen ur förmögnare borgarstånd (styvfadern var anlitad vid franska hovet), men inte såpass att han mer än undantagsvis låter genre bestämma framställning, som hos andra reseskildrare. Ej heller räds han religiös polemik, ens i det vid det lagen tämligen ortodoxa Sverige (även om de förbud mot andra än legationsmedlemmar att deltaga vid bönsammankomster på ambassaderna inte verkar ha efterlevts). Det hela är fullt läsbart även idag, och den allmänhet med intresse av vardagsliv under stormaktstiden kan rekommenderas läsning. ( )