"Jag r̃ Alicia. Sexton, snart sjutton, med kolsyra i venerna och hr̄et p ̄svaj. Och nej, jag r̃ kanske inte riktigt sjl̃vlysande. Men det r̃ fan p ̄grñsen." Efter en kort stund av insikt p ̄en trn̄g skoltoalett fattar Alicia ett beslut. Det hr̃ med att sitta i skolbñken och sls̲a bort bd̄e tid och talang hl̄ler helt enkelt inte lñgre. Hon r̃ menad fr̲ nḡot str̲re. Dagen dr̃p ̄slr̄ hon igen sitt skp̄ fr̲ sista gn̄gen, lm̃nar gymnasiet bakom sig, och kliver ut i vr̃lden. Redo att gr̲a stordd̄, bara s ̄dr̃. "Jag menar ... hur svr̄t kan det rimligen vara?" Redan nr̃ Alicia ska bert̃ta fr̲ sin omgivning att hon hoppat av skolan br̲jar det jṽlas. Bs̃ta kompisen Fanny stirrar p ̄henne som om hon vore en idiot. Skolan hotar med att koppla in kommunen. Alicias fr̲l̃drar stammar nḡot ursinnigt om "vikten av en ordentlig utbildning" och "att tñka p ̄sin framtid". Och mormor - som alltid, alltid annars str̄ p ̄Alicias sida - bara suckar trt̲t. Vad r̃ det hr̃? Vad hñde med att det mesta i vr̃lden brukade bli precis s ̄som Alicia ville att det skulle bli? Allt jag sg̃er r̃ sant handlar om hs̲ten d ̄Alicia egentligen borde ha gt̄t i ettan p ̄gymnasiet. Om hur hon istl̃let br̲jar arbeta p ̄ett kaf.̌ Br̲jar brk̄a med sin bs̃ta kompis. Flyttar ut frn̄ sina ofr̲stēnde fr̲l̃drar, och in till sin mycket mer fr̲stēnde mormor. Om hur hon trf̃far Isak - den grekiske guden som har s ̄fina linjer vid munnen att Alicia inte kan sluta stirra p ̄dem. Och om hur det kñns nr̃ hela hennes vr̃ld trillar sn̲der av sorg. [Publit]