Rune Palm

Det tar ett tag, men till slut kommer Rune Palm faktiskt fram till det man väntar sig är ämnet, och börjar förklara egenheter som kasus, egennamn och ljudvärden. I början verkar man dock snarare ha hamnat i en bok om vikingarna och deras språk; med redogörelser för resor österåt och västeråt, vem, var, när, hur och varför, med främsta skillnaden mot andra liknande böcker att den innehåller språkexempel, men inte så många bilder.

Generella böcker om vikingar behövs det knappast fler av, varken i världen i stort eller i min bokhylla. Det jag ville ha var ju en vederhäftig språkhistoria. Nu är ju förvisso materialet som är tillgängligt för lingvister synnerligen begränsat: en samling traderade verser, en hel massa stereotypt formulerade runstenar, samt en handfull verser inskrivna på runstenar. Det finns mängder av tidigmedeltida skrifter från främst Island, men de har knappast formulerats av vikingar, så ur i alla fall språkligt perspektiv är de inte så användbara.

Boken lyfter faktiskt upp en del saker som man annars kanske inte möter i andra böcker om tiden, men materialet är trots allt begränsat, så till slut stöter vi på kändisar som Harald blåtand, Jarlabanke, Fot och Ingvar vidfarne igen, och här finns inte ens arkeologiska fynd att luta sig mot. Bra idé, men inte riktigt så bra som tjockleken på boken tyder på.… (más)