Ingrid Olsson

"En vanlig gymnasieklass full av vanliga ovanliga människor. Katja som har en ful päronrumpa och som skäms över att hon är avundsjuk på Lena. Lena som är så vacker och lätt att tycka om. Pär som inte förstår hur man ska läsa mellan raderna, Nellie som mött ensamheten och inte är densamma längre. Och Hannes som stångar sig blodig på alla världens orättvisor. Alla vill de bli älskade och sedda. Alla bär de på en längtan."

"Lisen är rädd för allt och alla. I hennes värld är somliga lejon och andra antiloper. Och en antilop kan aldrig förvandlas till ett lejon. I sin dagbok skriver Lisen till skolkamraten som hoppade från parkeringshuset. Hon som är rädd för allt är konstigt nog inte rädd för höjder. Ska hon ta steget? Bli fri från alla krav? Ett berörande porträtt av en av dem som inte riktigt vågar. Som står bredvid och tittar på när andra lever. "

Jag är på bron när mamma ringer. - Farmor ligger på akuten, säger hon. Jag stannar. Men allt annat fortsätter att röra sig.

När Calles farmor hamnar på sjukhus stannar världen. Det är många år sedan hans pappa dog, men nu tvingar sig plötsligt sorgen och saknaden på igen. Då flyttar en tjej in i lägenheten bredvid hans. En tjej i stor, röd halsduk. Poetiskt, sårbart, ömsint och plågsamt äkta om stor tyst sorg och om ett möte som kan bli början till en förändring.