Anneli Jordahl

Jag blir irriterad på Ellen Keys oförmåga att ta tag i sitt privatliv. Inte vet jag, kanske Jordahls roman inte gör henne rättvisa, men så här himla oföretagsam får ma inte vara. Åtminstone inte om man ska förlänas medömkan av sin omgivning.
Vad vill Jordahl ha sagt? Att Key, trots att hon var "kvinnosakskvinna", stred för kvinnornas rösträtt och var én tydlig röst i förra sekelskiftets omvälvande samhällsdebatt, hade tjänstefolk (kvinnor) som gjorde alla husliga sysslor och drevs hårt (intill utmattningens rand)? Eller att hon trots sitt trånande efter sin "Mr Right" var hemligt homosexuell? Utan att ens erkänna det för sig själv? Mig undgår det.
Och att som Jordahl skriva så många meningar utan subjekt (Vaknade. Ville inte gå upp, men behövde äta frukst.), ger det hela ett slarvigt intryck, och jag fångas upp i stämningen och läser slarvigt.… (más)

Lättläst, ganska trevlig liten bok. Lite av en ögonöppnare för mig, att det faktiskt KAN spela roll vilken klass man kommer från. Det kan verkligen inverka på hur man beter sig i olika situationer. Jordahl övertygade mig om det.

Jag kan dock känna att hon gör det överdrivet betydelsefullt ibland. Författaren lägger ALLTID (säger hon) in en klassanalys när hon möter folk. Jag tror att andra saker faktiskt kan vara viktigare, och att man ändå är individer, alla människor är inte lika beroende av sin bakgrund. Men stereotyper finns det gott om.

Men å andra sidan: jag är själv från utpräglad medelklass, så kanske är det därför jag inte lägger så stor vikt vid frågan?… (más)