Hans GunnarssonReseñas

Detta är väl vad man kallar "superrealism" eller åtminstone "vardagsrealism"? Men oj, han lyckas bra med det - triviala. Den här nätta lilla romanen blir aldrig tråkig, den driver på bra framåt. Kanska inte minst beroende på de skiftande berättarperspektiven. Och att allt trots realismen inte uttalas direkt.
Trots att handlingen inte är särskilt orginell (verkligen inte - två relationer som mer eller mindre gått i stå, de träffas och paren blir varse sina tillkortakommanden), känns det fräscht och, ja, nästan nytt.

Lite god vilja kanske det krävs för att ge den betyg 4, men den goda viljan har jag.

Bra roman. Gunnarsson fångar skickligt livet i ett grabbgäng runt de 20. Jag tror på nästan allt.

Det är underhållande och lättläst, men den ger ingen fadd eftersmak (eller i detta fall bör man kanske säga "baksmälla"), som så många lättuggade kriminalromaner gör.

Vad är det för fel på Finspång frågar sig Gunnar. Det är 1986 och han jobbar som frukt- och grönsaksansvarig på U-livs. Livet är tråkigt, tråkigt ... Han vill förändra sitt liv och har vaga drömmar, men är en sådan där som stannar kvar och inte tar tag i saker och ting.
Jag gillar Hans Gunnarssons sätt att skriva. Han har en stillsam berättarstil och allt liksom bara flyter på, precis som det gör i Gunnars liv.