Olof von Dalin (1708–1763)

Politisk satir från 1700-talet? Det går väl inte att läsa? Jodå, och den måste inte ens vara skriven av Swift eller Voltaire: till och med Olof von Dalins Sagan om hästen har fortfarande tillräckligt med liv i sig för att ge en smula förnöjelse .

Det hela är en liten allegori om hur hästen Grålle (Sverige) passerar från ryttare till ryttare (Sveriges regenter): inställningen till dessa är den klassiska: Gustav Vasa bra, Erik XIV dålig, Johan III hyfsad men religiöst misstänkt, och så vidare. De mer devota bitarna är tämligen osmältbara, men stycket om hur Karl IX lyckas lura till sig Grålle är bra, liksom en del andra stycken: ingen stor litteratur, men inte så att man tråkas ut heller.

Det hela slutar så med en appell om försiktighet så att man inte i onödan springer ut i krig, samt en uppmaning till att lägga undan alla partistrider och försöka hålla hästen i fasta tyglar och inte hålla på och rycka och slita. Politiskt inte helt djupsinnnigt, även om fredsappellen visade sig framsynt. Som helhet kanske inget större stycke litteratur, men såpass kort att man aldrig hinner tröttna innan man kommer till något nytt.… (más)