WOW!!!

Io non so perchè quest'uomo è capace di farmi divorare letteralmente 400 pagine in dieci giorni (volendo anche svolgere noiose attività quali fare la spesa, mangiare, recarsi ad appuntamenti, dormire, etc. etc.). C'è qualcosa di coinvolgente, magico, vivo nei suoi racconti. C'è il mare, l'avventura, il distacco dalla terraferma, le relazioni a bordo, il mistero e la suspense di qualcosa che è molto più vicino alla realtà di quanto si possa far finta di ripetersi che è soltanto un romanzo. Nel bel mezzo dell'avventura, poi, Larsson riesce ad infilarci un'attenta analisi socio-politica di popoli lontani per noi, ma la vicenda umana che racconta non è storia lontana dalle cronache giornalistiche. L'IRA, le lotte secessioniste per l'indipendenza dei popoli celtici dall'Inghilterra, il sentimento, l'identità culturale, le spinte ai limiti del sacrificio umano riportano ad modus vivendi sanguigno come non se ne percepisce più alle nostre latitudini. E poi c'è l'uomo, solo contro tutto, che lascia gli ormeggi in pieno inverno sospinto dalla curiosità, in compagnia di un amico, contro ogni ragionevolezza, in mari pericolosi, sferzati dal vento freddo del nord e correnti paurose. Ed in terraferma non saranno minori le insidie che li attendono. Un viaggio che metterà a dura prova i corpi e le anime, che cambierà molte cose e dove nessuno potrà dirsi veramente "salvato". Come si fa a restare indifferenti a tutto questo?

Libro con due chiavi di lettura: romanzo giallo e velico. Nel primo caso scalchigna un po', si perde alcuni particolari, non è avvincente e (soprattutto, secondo me) non finisce. Nel secondo caso è invece un belissimo libro sulla vita in barca A VELA, sui suoi ritmi, sui suoi riti, sui suoi tempi. Il voto è la media fra le due chiavi di lettura. ( )

Esci di casa e decidi di comprare una barca a vela.

http://tamaranth.blogspot.com/2011/09/201154-celtic-ring-bjorn-larsson.html ( )

En thriller byggd kring internationell komplott och urgamla mysterier: det låter som det vore något i stil med Dan Brown, och vore det inte för att Den keltiska ringen vore dels svensk, dels skriven långt innan Browns alster uppfyllde bokdiskar och varuhus, skulle den direkt avfärdats som läsning av en sort jag inte är intresserad av, men om den nu finns åtminstone ett visst intresse för att se om det ens är tänkbart att en författare härifrån får ihop en sådan historia utan att det blir fånigt.

Å andra sidan kan boken också beskrivas som två mäns segling i skotska farvatten vid olämplig årstid, under det att de försöker ta reda på varför en man som en av dem bara talat med en kortare stund varit tvungen att mista livet, och då låter det hela kanske aningen mindre uppskruvat. Men visst finns det en konspiration i bakgrunden, och visst kommer de faror de utsätts för från annat än bara vind och våg: Det hela börjar när berättaren Ulf Berntson en januaridag hjälper en katamaran att lägga till i Dragør, där han bor ombord på sin segelbåt. Katamaranen tillhör en finländare som desperat ger honom ett paket för att någon skall kunna få reda på vad han vet, och snart seglar Ulf tillsammans med sin vän Torben iväg mot Skottland. Januari och Nordsjön är inte den mest lämpade av kombinationer, men det blir snart det minsta av deras bekymmer när de kommer i kontakt med IRA-män, druider och keltiska nationalister; boken skrevs i början på nittiotalet, när efter Sovjets sönderfall man kunde undra om inte andra länder stod på tur att proklamera självständighet.

Som spänningsberättelse är det någorlunda habilt hanterat, även om man snart tröttnar på Ulfs ständiga framåtblickar: ett par tre stycken kan hjälpa till med att ge lite spänning, men i de kvantiteter som här anbringats förstör de snart smaken. Intrigen är väl i sig annars inte mycket att säga om: Ulf och Torben seglar omkring och talar med folk och försöker förstå vad den keltiska ringen egentligen är, och det är väl främst där som spänningsmomentet uppstår – ja, och så i seglingen över uppretade vatten. Det är inte direkt min typ av bok, men alls ingen otrevlig bekantskap. ( )