"... en av de bs̃ta svenska romaner som nḡonsin skrivits!" Trans̄-Posten Dd̲en skjuter livet framfr̲ sig i barnvagn. Lisen Andersson blev sju r̄ och hon lḡ under ett tunt tc̃ke av mossa, kvistar och lv̲ och stirrade p ̄sm̲merskan som rk̄ade hitta henne i skogsdungen. Kanske hade rṽen krafsat fram kroppen. Lisen fick litet mer ñ tv ̄tusen dagar av livet och den sista av dem bar hon vita kns̃trumpor och violbl ̄klñning, nr̃ hon var p ̄vg̃ hem frn̄ skolan. Det r̃ tidigt trettiotal i en liten by vid Vt̃terns strand. Hr̃ ligger en bensinmack med verkstad som drivs av Harald Andersson, och i huset intill bor han med hustrun Greta och de tre barnen Sven, Albert och Lisen. Utt̄ sett en helt vanlig familj. Men dessa barn har innan de kan ls̃a och skriva hr̲t alla svordomar som finns, de kñner igen de fr̲vridna anletsdragen hos hatiska och hotfulla vuxna, de vet var flaskorna r̃ gm̲da. Och de r̃ beredda att ljuga och skydda sina fr̲l̃drar till varje pris. Men det finns ocks ̄emellant̄ skratt och gld̃je i huset. ♯nda till den dag d ̄Lisen hittas skñdad och mr̲dad. D ̄r̃ Albert tolv r̄. Albert ska alltid minnas dagen d ̄han fr̲sta gn̄gen fick kñna doften av den nyfd̲da Lisen. En upplevelse som han ln̄gt senare beskriver som stunden nr̃ livets mening framstod som fullkomligt klar. Ljuset han d ̄drabbades av ska han br̃a med sig hela livet. Det som gr̲ att han uthr̃dar "de lm̲ska stunderna" med modern, broderns avund, kamraternas hn̄, att i vuxen l̄der bli v̲ergiven av hustru och barn. Inte fr̲rñ sent i livet ska han mt̲a en kvinna som han kñner en sd̄an tillit till att hon fr̄ hr̲a hela hans historia. Lustmr̲darna r̃ en roman om ondskan, om lusten att dd̲a och om att dd̲a lusten. Men det r̃ ocks,̄ och kanske framfr̲ allt, en bert̃telse om ljuset, om det obeskrivliga som gr̲ att vissa mñniskor v̲erlever trots svek och motgn̄gar. Bjr̲n Ranelid har som alltid ett budskap och precis som i den kritikerrosade Br̃ ditt barn som den sista droppen vatten tar han barnens parti, barnen r̃ allas angelg̃enhet och han vd̃jar till vr̄ medmñsklighet och vr̄t fr̲nuft. "Bjr̲n Ranelid r̃ otvivelaktigt en prosans ms̃tare" Svenska Dagbladet "... berr̲ande melodramatisk" Expressen [Elib]