Este sitio utiliza cookies para ofrecer nuestros servicios, mejorar el rendimiento, análisis y (si no estás registrado) publicidad. Al usar LibraryThing reconoces que has leído y comprendido nuestros términos de servicio y política de privacidad. El uso del sitio y de los servicios está sujeto a estas políticas y términos.
Jag är inte helt säker på vad alla bidragsgivarna till den av Nordiska rådet år 1992 utgivna Frihetens källa fick för instruktioner, men rimligen borde de ha varit något om att skriva om sitt lands syn på Nordens bidrag till det europeiska arvet, gärna med fokus just på denna frihet. Resultatet har i vilket fall blivit en tämligen spretig bok, som behandlar allt från vetenskapernas odling under 1600- och 1700-tal och nordisk konst till den nordiska samhällsmodellen och vikingar, blandat med geografiskt bundna blickar, från Ryssland, Italien, Spanien, Belgien.
Spretigheten innebär också en viss ytlighet. Många av ämnena hade behövt ta upp nästan hela boken för att bli förtjänstfullt behandlade, och många blir som bäst impressionistiska intryck. En del bidrag tycks grundligt föråldrade, som stycket om samhällsmodellen, där den i sig själv ifrågasatts samtidigt som det som för snart trettio år sedan oroade teoretikerna verkar i mycket liten grad förverkligats.
En behållning ligger i alla fall i ett rikt och intressant bildmaterial. Å andra sidan är den typografiska utformningen hemsk; att använda accenter för apostrofer trodde jag upphörde senast under gymnasietiden.
Jag vet inte om jag någonsin kommer känna ett stort behov av att öppna detta verk igen, möjligen om någon av översikterna kan komma till nytta på grund av brist på bättre. ( )
Spretigheten innebär också en viss ytlighet. Många av ämnena hade behövt ta upp nästan hela boken för att bli förtjänstfullt behandlade, och många blir som bäst impressionistiska intryck. En del bidrag tycks grundligt föråldrade, som stycket om samhällsmodellen, där den i sig själv ifrågasatts samtidigt som det som för snart trettio år sedan oroade teoretikerna verkar i mycket liten grad förverkligats.
En behållning ligger i alla fall i ett rikt och intressant bildmaterial. Å andra sidan är den typografiska utformningen hemsk; att använda accenter för apostrofer trodde jag upphörde senast under gymnasietiden.
Jag vet inte om jag någonsin kommer känna ett stort behov av att öppna detta verk igen, möjligen om någon av översikterna kan komma till nytta på grund av brist på bättre. ( )