Historik
Så långt tillbaka som till de egyptiska gravkamrarna kan man spåra knutna nät som var rikt broderade med pärlor och ädla stenar. Under medeltiden användes nätarbeten till kyrkliga textilier. Under 1700- och 1800-talen förekom nätarbeten i hela Norden. Näten brukades till takdukar s.k. sothimlar i både herremanshus och ryggåsstugor. Man knöt festremsor, långörngott och hängkläden för
att pryda stugan till fest. Under 1800-talet knöts nät i hela vårt land med både rutor som var både rakställda (filé) och snedställda (pinnspets). Man kan också knuta runda nät.

Tillvägagångssätt
Pinnspets består av ett nät som knyts på samma sätt som ett fisknät men knuten slås bara en gång. Maskorna växer fram diagonalt och knutarna faller i ett sicksack-mönster. Man måste arbeta både "fram" och "tillbaka"
på kaveln för att fullborda ett varv, vilket ger en masklängd.

När man knyter ett nät med raka rutor kallas det för filé. När nätet är knutet spänner man upp nätet i en ram. Därefter gör man iordning
gelatinlösning, det kan penslas på nätet
eller så fuktar man nätet med en trasa som är doppad i gelatinlösning. När nätet torkat så
har det blivit stelt och det är lättare att utföra trädningen av mönstret. Nåla fast mönsterpappret bakom det uppspända nätet, ett rutat papper. Man börjar skissa på ett mönster innan man börjar med nätet, det för att veta hur många rutor på nätet man behöver göra. Därefter fyller man rutorna med olika stygn t.ex. stoppsöm, öppen langett, korsstygn. En ruta kan trädas 7 gånger, vissa maskor lämnas öppna andra fylls.

Pinnspets saker
Dukar, gardinspetsar, dekorativa hängen till påskris, enris och julgran (se bild ovan), kuddar, lampskärmar, glasögonfodral, örhängen, mobilfodral, insynsskydd till fönster mm.

Redskap
Till knytningen användas en kavel, finns med olika bredder och så använder man en knytnål (filénål), i rostfritt stål. En spännram, tapisserinålar, nåldyna som är stoppad med sand el hagel som tygnd behövs också.