Djupgående och rätt så heltäckande biografi över den store generalen. Boken målar upp ett slags hjälteporträtt över de Gaulle. Den nämner en del negativa sidor, men de tonas ner och ställs helt i skuggan av de positiva dragen hos de Gaulle.

Skildringen av Andra världskriget och Frankrikes roll där tycker jag är den mest läsvärda delen. Avsnitten om Algeriet-konflikten var nya för mig, och även om jag inte helt hängde med i turerna kring den, så förstår jag att betydelsen i Frankrike var enorm. ( )

En fängslande biografi som beskriver De Gaulles liv, från att vara en framsynt militär, till en fullfjädrad politiker. Boken koncentrerar sig på De Gaulles senare liv, från det att han började leda de Fria Franska styrkorna 1940 och genom efterkrigstiden där den belyser hur han formade fransk politik och Frankrike som president. De Gaulle är utan tvekan en av de stora från förra seklet: Den franske soldaten som i motvind försökte modernisera den franska armén inför det stundande tyska hotet. Den envise generalen som inte gav 1940, trots att i stort sätt alla andra fransmän gjorde det. Den modige motståndsmannen som byggde upp de fria franska styrkorna med hjälp av, och trots sina allierade. Befriaren som hela Frankrike kunde ena sig bakom 1945 för att återuppbygga landet. Den gamle generalen som komma in från kylan 1958, för att rädda sitt land från en militärkupp, och istället ena det. Och slutligen den store europeiske statsmannen som formade dagens EU.
Samtidigt beskriver författaren även en annan mindre smickrande sida (tyvärr omedvetet skulle jag gissa). Den hypermisstänksamme supernationalisten, i vars Frankrike individen spelade en mindre roll när ekonomin förstatligades. Motståndsmannen som inte hade det minsta förståelse för de uppoffringar som hans allierade, främst då England, faktiskt gjorde för Frankrike. Hans komplett orealistiska och farliga drömmar där Europa, givetvis med Frankrike vid rodret, skulle vara någon form av tredje kraft mellan USA och Sovjet, och med det blev han antiamerikanismens fanbärare i Europa. Den burduse och otaktiske statsmannen som i den franska nationalismens namn lade näsan i andra länders angelägenheter, som tex i Canada där han öppet propagerade för ett fritt Quebec, och Irland där han talade om ett enat Irland.

Boken har sina taffligheter. Det är synd att ett verk på mer än 500 sidor inte ger mer utrymme än 30 sidor för De Gaulles liv innan 1939. Exempelvis skadades De Gaulle vid Verdun, hamnade i krigsfångenskap som han gång på gång försökte fly från. Detta kommenteras endast i ett par rader. Vidare så är det tydligt att författaren Knut Stålberg är lite väl positiv till De Gaulle och hans politik. I ett avsnitt i boken beskriver han med vånda hur generalens planer på det tredje blocket mellan Sovjet och USA grusades av Churchill. Rätt konstigt skrivet då det idag står klart att en sådan blockpolitik hade varit en katastrof för väst under Kalla kriget. Men boken har även vissa intressanta delar. Främst tänker jag då på De Gaulles envetna kamp att få Roosevelt att inse att de fria franska styrkorna representerade Frankrike istället för Pétain och co. Godkänd, men inte mer. ( )