L'étrange assassinat d'un chef de chorale d'origine chilienne dans l'église arménienne de Paris, la dispartion de plusieurs enfants de choeur et une série de meurtres opérée selon un protocole macabre : perforation inexplicable des tympans, inscriptions tirées du Miserere d'Allegri, mystérieuses traces de pas autour des cadavres : pointure 36... L'enquête est confiée à deux flics border line: Kasdan, le vieux briscard à la retraite, d'origine arménienne et Volo le toxico, beau comme une rock star et russe. Deux hommes intelligents, acharnés mais hantés par leur passé.

Présentation de l'éditeur : CE SONT DES ENFANTS. ILS ONT LA PURETÉ DES DIAMANTS LES PLUS PARFAITS. AUCUNE OMBRE. AUCUNE INCLUSION. AUCUNE FAILLE. MAIS LEUR PURETÉ EST CELLE DU MAL.
C’est toujours un piège d’ouvrir un roman de Jean-Christophe Grangé. On se dit qu’on va juste en humer les premières pages et puis, bing !, en un clin d’oeil, vous voilà pris au piège, cramponné au fort volume qui file à cent à l’heure. (AL. F., Livres Hebdo)
Il y a là de quoi leurrer les plus éprouvés des lecteurs de Grangé. Et assez d’ombre pour les contenter. (Alexis Brocas, Le Figaro Magazine.)
Biographie de l'auteur : Né en 1961 à Paris, Jean-Christophe Grangé découvre le monde en devenant journaliste dans une agence de photoreportage. C’est lors d’un reportage sur les oiseaux migrateurs que naît l’idée de son premier roman, Le Vol des cigognes. Son deuxième thriller, Les Rivières pourpres, est adapté à l’écran par Mathieu Kassovitz ; le film connaît un immense succès en France (trois millions d’entrées) mais également dans le reste du monde. Devenue culte, l’œuvre de Grangé est traduite en trente cinq langues… La plupart de ses thrillers ont été adaptés ou sont en cours d’adaptation au cinéma. ( )

Dan Brown, eat your heart out. This is how a mystery involving secret societies and mysterious murders should be written. At times a downer, at times over the top, overall very readable. ( )

En körledare hittas mördad i en armenisk kyrka i Paris. Snart försvinner också barn ur kören. Lionel Kasdan, en pensionerad polis som tillhör församlingen kastar sig genast ut i mördarens spår, i något som är långt ifrån en officiell polisundersökning. Den hårdföre snuten Cédric Volokine, som egentligen borde vara på avgiftning, intresserar sig också för de försvunna barnen. De två försöker tränga in i mördarens hemlighet och förstå hans motiv i ett fall där allt tycks kretsa kring den mänskliga rösten. I En mässa för de döda, som avslutar den trilogi som inleddes med Den svarta linjen (2005) och I djävulens spår (2008), fortsätter Jean-Cristophe Grangé sin våldsamma undersökning av ondskans väsen.
(Sammanfattning bokus.com)

En mässa för de döda är precis lika briljant som Jean-Christophe Grangés tidigare böcker. Vargarnas rike var den första bok jag läste av denna helt fantastiska franska författare. Sedan dess har det blivit ytterligare tre läsupplevelser: Den svarta linjen, I djävulens spår och så nu den här.

Grangé skriver hårda och brutala thrillers och trots att den här faktiskt var den "snällaste" av de jag har läst hittills så finns det partier där det riktigt ilar till i kroppen av ren och skär skräckblandad förtjusning. Lika förtjust är jag i karaktärerna i form av två outsiders som slår sig ihop för att besegra ondskan och "skriket". Tempot är skyhögt och spänningen är total. Je l´aime! (Jag reserverar mig för den kanske något felaktiga översättningen).

Att den här boken ingår i en triologi som det står i presentationstexten på bokus hemsida ska man inte lägga så stor vikt vid. Dessa böcker går utmärkt att läsa i vilken ordning man vill då de är helt fristående. Inga karaktärer återkommer. Inga flashbacks som härrör till tidigare böcker existerar. Det enda som ständigt återkommer är Grangés briljans.

Grangé har skrivit åtta böcker varav fem har översatts till svenska. Han fick sitt stora genombrott med boken De blodröda floderna och den måste jag bara snoka reda på för jag är förälskad. Förälskad i en fransk journalist och författare som har tagit mitt hjärta med storm. ( )

Davvero splendido, strano che l'autore sia francese, parigino per giunta ;-) Ho preso due romanzi precedenti, se sono belli anche solo la metà di questo, ne vale la pena. ( )