Markurells i Wadköping utspelar sig under loppet av en enda dag, den 6 juni 1913, den dag då studentexamen går av stapeln i Wadköping. Trots att handlingen alltså utspelas under en enda dag förekommer rikligt med återblickar och förklaringar kring de inblandade. I centrum för handlingen står den driftige men något grovhuggne värdshusvärden Markurell och dennes oro över att sonen Johan inte ska bli godkänd i sin examen. Den evigt påhittige Markurell planerar därför att helt fräckt muta skolans ledning med en middag och ett generöst stipendium till minne av sonens examen. Parallellt med detta skildras även Markurells affärsmässiga och privata relationer till den konkursmässige häradshövdingen Carl-Magnus de Lorche och dennes vackra hustru Elsa. Under dagen får Markurell reda på en hemlighet som skakar om honom rejält; Carl-Magnus de Lorche är Johans biologiske far.

I avdelningen »böcker man ofta läser i skolan« har turen nu kommit till Hjalmar Bergmans Markurells i Wadköping: berättelsen om herr Harald Hilding Markurell, värdshusvärd, social paria, stolt fader till Johan, i sin tur kamrat med Louis de Lorche, son till häradshövdingen Karl Magnus. Den dag som skildras är det studentexamen och herr Markurell är orolig för sin late sons möjligheter.

Scenen där Markurell försöker muta examinatorerna är klassisk, inklusive dess tragiska vändning, men det är bara en liten del av boken, som i lika hög grad utforskar den stillastående staden Wadköping, sedan generationer dominerad av familjen de Lorche, rättrådiga och rika, men där Karl Magnus påbörjat mer expansiv verksamhet, hjälpt av den mer småskalige, robuste Markurell.

Jag har haft svårt med de av Bergmans böcker jag tidigare läst, men här gick medicinen ner enklare: kanske för att jag inte väntande mig ren komedi utan enklare kunde uppskatta att t.ex. den paranta Tante Rüttensköld i slutändan inte visar sig vara fullt så mycket en glädjelös surgumma som hon tidigare målats som. Fortfarande inte min favorit, men blandningen av humor och tragedi fungerade bättre. ( )

Språket är underbart. En verklig läsupplevelse. Kan varmt rekommendera boken. ( )

Lysande i sin blandning av komik och tragik. Var uppmärksam på de små detaljerna, det är där Hjalmar Bergman är unik. ( )