5 essays

The author is the ultimate slacker. If slackers could be bothered to have saints - he would be chief among them. The book itself is an uneven collection of writings - some of which (thank god) have been deprecated (or maybe vindicated) by reality. Personally, I don't really hold with this naturalistic naive view of anarchism but it was interesting to read his thoughts. The book is also so full of pithy comments that it puts modern inspirational speakers to shame (maybe not such a tall order). ( )

Först vill jag säga ett par ord om själva boken, den volym som fått namnet Civil disobedience and other essays och samlar diverse kortare texter av Henry David Thoreau, dock inte sådana som publicerats i Walden: det är uppenbart en modern billighetsupplaga, en tryckt version av en elektronisk samling, med minimal tid ägnad åt sättning. Det finns förvisso få tryckfel, och inga uppenbara blundrar, men sättet texten flyter ut över sidorna, de minimala rubrikerna, och det allmänna intrycket gör läsningen mer nedslående än nödvändigt.

Så; nu över till innehållet. Essäerna kan i stort sett separeras i två distinkta grupper: en som ansluter till den essä som är nämnd i titeln, tillsammans med nämnda Walden Thoreaus mest uppmärksammade verk. Mer om dessa nedan. Den andra gruppen är nämligen mer rättfram: naturskildringar och betraktelser, föranledda av ett läst verk om Massachusetts flora och fauna, en vandringstur till ett berg sett i fjärran eller en transkription av ett föredrag. I allmänhet är dessa goda ting, som lyckas fånga naturens inneboende poesi och överföra den genom textens medium. Styckena om äppleträd, deras växtsätt och frukter, och

... den stolta vår utslagen
den vår, de svage kalla höst

för att citera poesi Thoreau själv önskade skulle skrivas, är små mästerverk, oavsett att Thoreau låter sin moralistiska ådra, en mycket Rosseausk sådan, komma i dagen. Det krävs mer civilisation för att kunna beundra naturens skönhet än Thoreau vill låtsas om, oavsett vad han anser om Boston och New York.

En essä som står lite för sig själv är »Paradise (to be) Regained«, en road recension av en världsförbättrares förkunnelse. Författaren, en herr Etzel, önskade utnyttja vindar, vågor, tidvatten och sol för att omdana världen och skapa ett nytt paradis; Thoreau lyckas att suggerera fram både ödsligheten i denna vision och hur långt ifrån verkligheten den var rent tekniskt, utan att framstå som annat än milt överseende, trots att man efter att ha läst hans hyllningar av stillheten förstår att han ryste in i själen över förslag att låta maskiner gå fram över landen, hugga ner skog, jämna ut dalar och dränera träsk. Denna Etzels vision stämmer dock fortfarande till eftertanke, liksom Thoreaus behandling av dem: visionärer talar fortfarande i denna dag om teknik som skall nyttja dessa krafter och saliggöra oss alla.

Till funderingar manar även den sista sammanhållna gruppen essäer: dessa behandlar i huvudsak moraliska spörsmål hur man som moralisk människa bör förhålla sig till lagar man anser förkastliga. I Thoreaus fall kommer denna indignation främst från slaveriet, vilket han avskydde med ilska och glöd; att han var konduktör på den underjordiska järnvägen förvånar och förvånade knappast. Han förordar att man som moralisk människa bortser från den jordiska lagen och ser endast till den himmelska när de hamnar i konflikt. Förutom att förespråka civil olydnad (inte bara direkt i sådant som hur man behandlar slavar på väg mot säker frihet, utan även i fråga om skattebetalande), så uttrycker han även sin djupa beundran för kapten John Brown, mannen som med sina medsvurna tog sig till sydstaterna och befriade slavar, och vars bana tog sig en ända vid Harper's Ferry.

Allt detta är vid en första anblick gott och solitt; det är omöjligt att idag förneka att slaveriet var ett ont i sig självt som behövde bekämpas, även om de negativa effekterna långt ifrån tog slut i och med att sydstaterna besegrades. Det problem som uppstår är snarare när man försöker applicera ett likartat tänkande på andra frågor. De argument som framförs skulle idag lika gärna kunna placeras i reaktionens munnar: anser man att abort är mord enligt Guds lag, oavsett vad riksmöten och domstolar beslutat, så kan man i Thoreau hitta stöd och argument för ageranden som går bortom vad som kan anses vara såväl civilt och civiliserat. Thoreau må ha tagit ställning på ett sätt som förtjänar aktning, men de argument som han anförde måste likafullt avvisas: det goda samhället kan inte byggas på kommandon nedtecknade för tvåtusen år sedan, utan måste förankras djupare i insikt om mänskligt lidande. Jag vet inte om Thoreaus skulle accepterat detta, men jag hoppas. ( )

Honest not as good as I was hoping. They claim he was an anarchist, clearly that meant something different in his day than in ours. ( )

Interesting to read about Thoreau's very brief time in prison and the effect it had on him. ( )