Ovidio "magister amoris" si fa interprete dei tormenti, delle ansie e dei desideri amorosi. Il testo è pervaso da una sottile elegante ironia, così tipica della poesia elegiaca di cui l'autore è tra i massimi rappresentanti. ( )

Ovid is in love!! The touch of her pale gleaming skin, the slight tickle from the sway of her long lustrous hair that bounces on those wonderful voluptuous arches and the slender torso giving way to a pair of youthful thighs worthy of praise; Ovid is downright horny for Corinna nurturing a burning desire to explore her warm velvety trail.



Hardly a poetry enthusiast with my last poetic comprehension being Keats’[b:Ode On A Grecian Urn And Other Poems|9901036|Ode On A Grecian Urn And Other Poems|John Keats|http://photo.goodreads.com/books/1292244088s/9901036.jpg|1386502] , selecting Amores was purely for the melancholic erotica. It got me thinking, if anyone of us(emphasizing on “me”) has ever send an erotic SMS , a note or emails to the one (or many) we romantically love or lust, then maybe we all in a way are nascent poets rendering testaments of our restive hormones. I always wondered as to why the word ‘dirty’ is associated with sex. Sexual crimes are dirty, but not sex. It is messy, sweaty, pleasurable, adventurous and much better than Tylenol for a soundless sleep. And then there is the worldly question of ‘illicit love’. Is it ethical? Do the unthinkable become acceptable when the word “love” camouflages forbidden lust? Can you deceive the already deceived? Amores battles out the stranded notions of shameless acquisition of love and dissolution of its illusory facets once the reality sets in.

Coming back to my first sentence; Ovid is in love with Corinna (at least that is what he believes). Corinna, an upper-class married woman has no intentions on divorcing her affluent husband (divorce it is said was a legal procedure in ancient Rome) celebrated her sexual vanities with numerous young men, Ovid being the pivotal sexual relationship. Loyalty was never a criterion in this web of corrupt lovers with Ovid philandering with Corinna’s maid and several hourly whores equalizing Corinna’s sexual trysts. Dismissing this sexual façade in an imprudent way, labeling Corinna as a distressed housewife looking for young penises to fill up her concave yen and Ovid being a horny motherfucker who pleasure fucking and playing sexual games in the name of love would do an injustice to this brilliant piece of literature. Although, I would categorically put my money on this inference.

Written during his youthful years (presumably 19yrs as it was Ovid’s earliest works), Ovid’s poems are a candid testament of raging testosterones that create havoc muddling sanity with uncompromising urges. The sexual explorations, misinterpretations of lust, reckless antics in the heat of covetousness and a stubbornness of achieving the impossible essays the intricacies of a quixotic sexual dilemma. Corinna’s display of puritan societal lady, her clandestine abortion whilst showing no signs of waning adultery highlights hypocrisy we see or tend to bring with a holier-than –thou panache. Ovid becomes a metaphor to several sexual ventures carried in the most secretive manner where silence is gold and unsighted forays are cherished like strawberries in champagne. Amores spells out every emotion out of a torrid adulterous affair that wrecks ethical foundations of love clarifying that sexual acts does not establish love except physical gratification. The only thought that lingered much after the book ended – Did Ovid ever masturbated? And if he did indeed, how would he write about it?


=====================================================================

***To view further conclusion of Ovid’s masturbatory antics and intricacies of sexual explorations, tune in the imminent review of [b:The Art of Love|100142|The Art of Love (Modern Library Classics)|Ovid|http://photo.goodreads.com/books/1171465231s/100142.jpg|5847]...starring..

Italy’s women dilemma worst than PMS :-

The Sex and the Silvio




BUNGA BUNGA LADIES!!!!!!!!

( )

I very much enjoy Ovid's amores, and once you know some of the history his poems become even better. The best part about it I find, is that historians believe he invented Corinna so that he would have a mistress to talk about. This has always amused me, instead of talking of only one relationship, he took aspects from all the relationships he had had throughout his life and combined them into the perfect love elegy muse. Brilliant. As for the translation, it is a good, but having translated the Amores for myself, I'm a bit more partial to my version (I suppose purely because of artistic differences between myself and Guy Lee in respect to our translation methods). I do love Ovid's Amores, especially when compared with some of John Donne's work. Definitely a book to have around for dipping into on a romantic (or frustrating) afternoon. ( )

Ger man ut en diktsamling med titeln Konsten att älska (utan att därmed ägna sig åt falsk marknadsföring), ja, då får man nog finna sig i att bli förvisad av en ärkemoralist som Augustus. För detta var just vad Ovidius blev, 8 e.Kr, troligen som en direkt följd av inblandning i en skandal i den kejserliga familjen men även för att bli av med denne spridare av dekadenta seder. I landsförvisningen lyckades han i viss mån hålla uppe sin produktivitet – Ovidius är den latinske diktare som vi har flest böcker från – men hans mest kända verk var då redan avslutade: förutom Förvandlingar (Metamorphoses), Brev från forntida berömda kvinnor (Heroides) och tidigare nämnda Ars amatoria även hans förstlingsverk, Kärleksäventyr (Amores), där han på elegisk distikon besjunger sådant som romare besjunger på detta versmått: sina galanta äventyr med någon namngiven dam, hos Ovidius kallad Corinna.

Skall man jämföra med Sextus Propertius är Ovidius än något vekare personlighet: här rasas det inte lika intensivt när Corinna är otillgänglig (även om det ändå rasas), och Ovidius har inget emot att inte vara ensam som älskare så länge han inte får reda på något. Han är dessutom en något elegantare diktare, i synnerhet i den första av de tre böcker verket är indelat i finns ett par fina och väl hanterade teman för dikten – en jämförelse mellan krig och kärlek i I:9, och i I:1 låter han på ett snyggt sätt olika gudar byta roller med varandra. Även II:4 förtjänar att nämnas, vari skalden berättar om sin kärlek till alla slags kvinnor:

Kvinnan där är så högväxt, hon liknar Homerus'[sic!] hjältinnor
och fyller säkert ut sängen i hela dess längd;

kortvuxen, därför hanterlig är en; jag faller för bägge
typerna: lång eller kort, det kvittar lika för mig.

Med en sådan livshistoria får man naturligtvis ett bestående rykte om snusk, och omslaget till min utgåva bygger vidare på det med en teckning av ett kopulerande par. Det är egentligen orättvist mot alla parter– den som plockar upp boken och väntar sig ångande sexscener kommer bli besviken. Visst finns det hänvisningar till skira plagg, halvt avdragna tunikor och utprovande av olika ställningar, men för det mesta så blir det inte värre än så. Detta kan naturligtvis bero på översättningen, signerad John W Köhler, men även om jag inte kan avgöra saken tvivlar jag ändå på att man idag skulle anfäktas av sådan prydhet. Översättningen verkar också allmänt lyckad, versen flyter på bra, och även om det finns ett par tillfällen när det verkar som ett idiom fått ersätta ett annat (vilket enligt min mening inte är helt lyckat när det kommer till poesi) så irriteras jag egentligen mest över det eviga stavandet av »Jupiter« med två p.

Nå, som slutomdöme får väl sägas att även om den lättsinnige Ovidius kanske inte är lika intressant som personlighet som den brinnande Propertius så är hans dikter betydligt lättillgängligare och ungefär lika läsvärda. ( )

This is a wonderful collection of love poems. My favorites were the ones in which the wutor has been unfortunate in love and is pining. These peoms are much more emotional and moving. The triumphant poems sound a bit like bragging, but are still very good. The edition I read had the english on one side and the original latin on the other. It was fun to try to translate some of the latin, at the time I had only taken latin for one year so I didn''t get very far. ( )