Den här historien står aldrig still. Den saggar lite lite, när slutet närmar sig, men den får fart igen. Rappt, roligt, intresseväckande (förfärande?). Lundell beskriver sina typer så självklart, så okonstlat. Precis som hans berättelser när de är som bäst.
Det var riktigt roligt att ta del livet som det utspelar sig denna vinter hos Pavlov och de kufar (åtminstone några) som han låter sig omges av. ( )