En historiskt bildad svensk idag skulle väl, ombedd att redogöra för trettioåriga kriget, svara något i stil med »defenestrationen i Prag mummel Vinterkonungen mummel Danmark mummel Sverige!« varpå skulle följa en något mer sammanhängande redogörelse som i alla fall skulle omfatta Gustav II Adolf, Breitenfeld, Lützen och dimma, varpå kanske något om Nördlingen och sedan mer mummel och till slut plundring av Prag och Westfaliska freden (franska subsidier får möjligen också komma in någonstans).

Naturligtvis hände betydligt fler saker än så, och på betydligt fler platser, vilket Dick Harrison härmed försöker visa: inte bara skall mumlet ersättas med vad som däremellan hände, det skall också fyllas ut med vad som hände i andra delar av världen än nuvarande Tyskland (främst Nederländerna och Italien, men även Spanien, Brasilien, Kongo och Angola, Sri Lanka och Indonesien berördes). Dessutom vill Harrison skildra den lilla människan, som drabbades när knekthoperna drog fram eller själv marscherade i dem.

Ett drygt projekt alltså, vilket resulterat i över 550 sidor prosa. Upplägget är i regel att varje kapitel börjar med att redogöra för den tyska krigsplatsen, därefter andra krigsplatser, och till slut utdrag ur någon stackares dagbok eller journal som redogör hur författaren utsatts för grymhet, plundring och möjligen tortyr när någon (ofta mer än en) armé passerat förbi och knektarna sökt mat och vinning.

Skall man fylla på redogörelsen för förloppet ovan skall väl ett fåtal saker betonas: det som till en början snarast varit nedkämpande av böhmiska upprorsmän fick av kejsar Ferdinand II:s klumpighet och religösa fanatism drag av religionskrig, men något renodlat sådant var det aldrig. Kriget kom med tiden att involvera nästan alla tyska småfurstar, fria städer, kurfurtsar och liknande, och detta gjorde fred svåruppnådd. Religionen försvann snart ur bilden, och till slut var det snarast en kamp mellan Frankrike och dess allierade mot Habsburgsk dominans (för småfolket spelade det ingen roll i vems namn de plundrades).

Harrison skriver som vanligt kunnigt, men lite väl flyhänt. Styrkan är att man hela tiden förstår vilka mål de viktigare aktörerna försökte hålla sig till, samtidigt som hela trasslet av skiftande allianser framgår. Svagheten ligger främst i att skildringarna av de främst drabbade snart börjar gå på rutin; har man läst om tre personer som plundrades inpå skinnet har man läst om tjugo. De olika utvikningarna om andra områden som påverkads av kriget hade gärna kunnat få lite mer utrymme istället, som det utbyggda post- och propagandaväsendet, eller de nya protokoll som måste skapas för fredsförhandlingarna. Sådant skymmer dock inte att det är en mycket god överblick över den första riktigt stora europeiska konflikten. ( )