Alltså... Rasmus... vilken jäkla unge. Han påminde mig väldigt mycket om min kusin när vi var små. Fast Rasmus var nog snäppet sötare i alla fall. ( )

I tredje delen om Kalle Blomkvist har mästerdetektivlaterna definitivt lagts på hyllan, och nu är det fråga om katt-och-råtta-lek med spioner på en ö i utmarken: de kidnappade är en professor som gjort upptäckter med betydelse för krigsindustrin och dennes mer än vanligt lösmynte son Rasmus, kidnapparna en grupp spioner, tydligen kommunister, även om detta inte sägs rätt ut. Rasmus lyckas till slut beveka den snälle kidnapparen Nicke, även om denne till slut får betala priset för detta i blod. Man kan möjligen ifrågasätta hur många femtonåringar som skulle söka sig till slottsruiner för nattliga strider med träsvärd, men annars är historien den klart mest spännande. ( )