Este sitio utiliza cookies para ofrecer nuestros servicios, mejorar el rendimiento, análisis y (si no estás registrado) publicidad. Al usar LibraryThing reconoces que has leído y comprendido nuestros términos de servicio y política de privacidad. El uso del sitio y de los servicios está sujeto a estas políticas y términos.
August Strindberg is one of the most enduring of nineteenth-century dramatists, and is also an internationally recognised novelist, autobiographer, and painter. This Companion presents contributions by leading international scholars on different aspects of Strindberg's highly colourful life and work. The essays focus primarily on his most celebrated plays; these include the Naturalist Dramas, The Father and Miss Julie; the experimental dramas with which he created a true modernist theatre - To Damascus and A Dream Play; and the Chamber Plays of 1908 which, like so much of his work, exerted a powerful influence on much later twentieth-century drama. His plays are contextualised for what they contribute both to the history of drama and developments in theatre practice, and other essays clarify the enormous importance to these dramas of his other work, most notably the autobiographical novel Inferno, and his lifelong interest in science, the occult, sexual politics, and the visual arts.… (más)
The Cambridge companion to August Strindberg, var, efter att tidigare ha läst motsvarande i serien för Jane Austen, något av en besvikelse: tydligen gäller – grovt – att Austen skriver man om för att nå ut till läsare, Strindberg för att nå akademiker. Boken innehåller bidrag av såväl svenskar som engelsktalande, och behandlar i första hand dramatiken – inga genomgångar av Hemsöborna, knappt något om den tidiga samhällskritiken, förvisso en del om de halvt självbiografiska fiktionerna, men i huvudsak: teater.
Inget fel på teater, och i en internationellt orienterad bok är detta snarast nödvändigt, eftersom det är där hans stora betydelse internationellt ligger, men ändå: att skriva om teater tycks vara litteraturens motsvarighet till den teoretiska filosofin: många är kallade, få utvalda att göra det begripligt och läsligt. I viss mening är detta Strindbergs eget fel, ty han levde ju i en tid när man just kommit på att det gick att formulera manifest om hur man bäst skulle skriva litteratur, något han själv ägnade sig åt, vilket knappast gör saken bättre, men som det ibland verkar svårt att skriva läsligt ens om Shakespeare, så önskar man att han låtit bli att ytterligare fördunkla sinnena.
Likväl: den bok som nu producerats är styckvis intressant, som i stycket om kvinnosynen, där man kan ana att författaren nästan fått sätta sig på fingrarna för att låta läsaren själv dra slutsatsen att Strindberg i just de stunder han önskar utmåla kvinnan som vek och försåtlig ständigt låter henne triumfera till slut (undantaget möjligen Giftas II). Andra bättre stycken behandlar Strindberg om romanförfattare, liksom historiespelen. Annat lider tyvärr av akademisk jargong och överteoretiserande. Är man grovt fascinerad av Strindberg eller modernistisk teater kan detta vara av intresse, men för den mer stillsamt intresserade finns nog bättre platser att börja på. ( )
August Strindberg is one of the most enduring of nineteenth-century dramatists, and is also an internationally recognised novelist, autobiographer, and painter. This Companion presents contributions by leading international scholars on different aspects of Strindberg's highly colourful life and work. The essays focus primarily on his most celebrated plays; these include the Naturalist Dramas, The Father and Miss Julie; the experimental dramas with which he created a true modernist theatre - To Damascus and A Dream Play; and the Chamber Plays of 1908 which, like so much of his work, exerted a powerful influence on much later twentieth-century drama. His plays are contextualised for what they contribute both to the history of drama and developments in theatre practice, and other essays clarify the enormous importance to these dramas of his other work, most notably the autobiographical novel Inferno, and his lifelong interest in science, the occult, sexual politics, and the visual arts.
Google Books — Cargando...
(2.5)
1
Inget fel på teater, och i en internationellt orienterad bok är detta snarast nödvändigt, eftersom det är där hans stora betydelse internationellt ligger, men ändå: att skriva om teater tycks vara litteraturens motsvarighet till den teoretiska filosofin: många är kallade, få utvalda att göra det begripligt och läsligt. I viss mening är detta Strindbergs eget fel, ty han levde ju i en tid när man just kommit på att det gick att formulera manifest om hur man bäst skulle skriva litteratur, något han själv ägnade sig åt, vilket knappast gör saken bättre, men som det ibland verkar svårt att skriva läsligt ens om Shakespeare, så önskar man att han låtit bli att ytterligare fördunkla sinnena.
Likväl: den bok som nu producerats är styckvis intressant, som i stycket om kvinnosynen, där man kan ana att författaren nästan fått sätta sig på fingrarna för att låta läsaren själv dra slutsatsen att Strindberg i just de stunder han önskar utmåla kvinnan som vek och försåtlig ständigt låter henne triumfera till slut (undantaget möjligen Giftas II). Andra bättre stycken behandlar Strindberg om romanförfattare, liksom historiespelen. Annat lider tyvärr av akademisk jargong och överteoretiserande. Är man grovt fascinerad av Strindberg eller modernistisk teater kan detta vara av intresse, men för den mer stillsamt intresserade finns nog bättre platser att börja på. (