Lotta Lundgren

Att köpa kokböcker är av allt att döma en rituell snarare än praktisk handling: oavsett hur många man har så lagar man ändå knappast mer varierad mat. Har man tur hittar man i en kokbok ett par tre rätter som inte passar personerna man normalt äter med, verkar rimligt goda och som inte kräver att man köper hem en bytta messmör för att använda en enda klick, så det slutar med att man tittar på mer eller mindre snyggt foto, lagar en eller två rätter, och sedan blir det åter pannkakor eller falukorv eller hämtpizza, eller vad man nu brukar äta en regnig tisdag.

Detta vet Lotta Lundgren om. Hon beskriver det väl inte exakt så i Om jag var din hemmafru, men något liknande. Hon verkar till och med i viss mån ha ansträngt sig för att jobba bort messmör. Jag kan tänka mig att laga mycket av vad hon skriver om. Likförbannat kommer jag nu ta boken, ställa den på hyllan, och fortsätta laga samma mat som jag brukar. Ritualer skall upprepas, inte ifrågasättas.… (más)

En pratsam hemmafru, en försvunnen vigselring, en österrikisk sexolog, ett borttrollat fläskberg, futurister på krigsstigen, rotfrukter i motljus, frigörande övningar, dansmaskiner och kölhalning, matlagning i högklackat och sextiofem enkla recept som får din vardag att smaka som en lördag. Lotta Lundgren gör din matlagning roligare, din vardagsmat godare och underhåller dig med småprat, skrönor och ren skär lögn tills varenda tallrik är tom.

Hennes okomplicerade matlagning, underfundiga tilltal och formsäkra anslag har tillsammans etablerat henne som en av Sveriges nya matprofiler. I början av 2010 gjorde hon tv-debut som redaktör och programledare i den mycket uppmärksammade tv-serien Landet Brunsås för SVT. Hösten/vintern 2012 var hon en av programledarna för Historieätarna i samma kanal.

Om jag var din hemmafru rakade hem sex diplom och tre GULD i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur då den utkom 2011. Och hon blev nästan sönderälskad av recensenterna:

"Lotta Lundgrens fantastiska kokbok lämnar ingen oberörd. Jätterolig, vacker, sensuell och schyssta recept. Heja!" TT Spektra… (más)

Tio lektioner i matlagning är inte en kokbok, upprepar, inte en kokbok. Det finns förvisso recept i den, och den handlar i huvudsak om mat (och lite om relationer och problematiska förhållanden till förlag), men dess uppgift är inte att säga åt läsaren exakt vad som skall inhandlas, tillredas och sedan (förhoppningsvis) avnjutas.

Däremot är dess uppgift att hjälpa till att själv komma på vad som skall inhandlas och tillredas, och hur – hur man hittar på en meny, hur man får tag på rätt råvaror, hur man tillreder dem. Om man så vill är det mer av vad man borde lära sig i hemkunskap, och mindre av vad man hittar i glassiga böcker med kända människor på omslaget och många bilder inuti.

Det är en mycket befriande bok: den säger att allt inte behöver bli perfekt, den säger att man inte måste veta exakt vad man gör (gör man bara sådant lär man sig ju aldrig något nytt), och den lär en sådant man egentligen borde veta om vad man måste ha i köket (diskmaskin är långt bättre än 20 olika specialknivar).

Samtidigt skrapar den bara på ytan: man kan t.ex. få reda lite på varför man alltid ska ha olja i stekpannan (hög temperatur är bra), eller hur man bäst tillagar ägg, eller vilken färg kött ska ha, men det är bara fläckvis systematiskt. Ett antal extra lektioner hade alltså önskats, eller ännu utförligare appendix. Det som finns är ju roligt och intressant nog.… (más)