Carl Michael Bellman (1740–1795)

Bellmans parodier på allmänt ordensväsen och högfärderi, Bacchi orden, är knappast lika roliga som Fredmans samlingar. Visst finns det goda partier, men att läsa alla dessa parentationer över nyligen avlidna fyllbultar, hållna i en stil som apar efter den då nyanstiftade serafimerorden, blir snabbt rätt enformigt, speciellt om man inte har någon musik i minnet till hjälp.

Visst möter man här såväl Ulla Winblad, som talar på vers likt den tempelprästinna hon spökas ut som, och såväl Mollberg, fader Berg och Movitz skymtar förbi, men det hälper oftast inte, speciellt när mycket av innehållet är ren suparpoesi utan större variation.

Den utgåva jag har är Bellmanssällskapets av år 1932, och den är god, med utförlig kommentarsapparat (som dock gärna också fått översätta franskan och tyskan, och inte bara latinet) och introduktion till karaktärerna och handskrifterna. Jag önskar att jag haft deras utgåvor av Fredmasn epistlar eller sånger istället.… (más)

För ett par år sedan köpte jag på bokmässan en liten antologi med bellmanska alster, valda ur de två fredmanska samlingarna. Utgåvan tycks ha varit framgångsrikt, för härommånaden hittade jag en komplettering, kallad Bellman II, som innehöll allt det utelämnande. Tyvärr är det såhär i efterhand ganska tydligt att det här utlämnandet var en god idé. Mycket av det nya skiljer sig faktiskt inte från mängden. Det är förvisso inte dåligt, men inte är det samma schvung som i Nå, skruva fiolen eller samma ståt som i Vila vid denna källa. Fast det kanske bara är fråga om ovana; det mesta av det som står med här är sådant som inte tolkats av någon av de riktigt bra Bellmantolkarna (det vill säga främst Sven-Bertil Taube, Fred Åkerström och Cornelis Vreeswijk); således hör de ofta till de låtar som spolas förbi när de kommer upp i spellistan eller bara lyssnas till med ett halvt öra. Ett par guldkorn finns det helt visst, men det är alltså en ganska spretig samling. Guldstjärna skall dock delas ut för det arbete som lagts ned på att skaffa lämpliga illustrationer. Jag tror att det är uppemot ett tiotal konstnärer som fått bidra, bland dessa skalden själv, och bilderna höjer verkligen läsvärdet.… (más)