För den som vill ha kuriosa om diverse fritidssysselsättningar torde Ben Schotts Schotts sport- spel och lekblandning vara oundgänglig. Här får man reda på vilka gator som tjurrusningen i Pamplona utspelar sig, en lista över termer i brittisk rävjakt, schackcitat, vilka sporter som ger de tävlande i matcher mellan Oxford och Cambridge rätt att därefter bära en blazer i skolans färg samt var man skall sikta om man spelar puh-pinnar på samma bro som A. A. Milne och Christopher Robin.

Inget, eller mycket lite, av innehållet är alltså nyttigt, nödvändigt, upplysande, oumbärligt eller praktiskt. Däremot är det roligt, bisarrt, underhållande eller tänkvärt; någon gång bara förbryllande (grafiken är ibland helt omöjlig att få någon rätsida på). Naturligtvis ägnas cricketen, detta destillat av excentricitet, mycket uppmärksamhet, och man får bland annat ett uppslag med domarsignaler, en förklaring till vad The Ashes är, en förklaring av olika cricketkast och en notis om ett försök att spela hästcricket. Den brockiska ultra-varianten lyser dock med sin frånvaro, liksom vita mördarroboter. Ej heller får man en annars passande notis om Mornington Crecent, men man får faktiskt en snabbgenomgång av dwyle flunking, som skall spelats vid kung Offas hov i Mercia, och möjligen är den enda sport som haft som nödvändig rekvisita såväl en hink öl som en dragspelare.

Som referensverk är detta naturligtvis väldigt slumpartat, men som underhållning för en eftermiddag är det roande och tämligen harmlöst, så länge man inte tar det på för stort allvar. ( )