Jag ©Þr ledsen att du inte direkt f©Ær komma till tals h©Þr, men du har ordat tillr©Þckligt eller ©œverm©Ættan nog. Jag har h©œrt dig tusentals g©Ænger, men du vet inte vem jag ©Þr och inte vad jag vill eller ©œnskar. I ett ©ppet brev till George W Bush uttrycker Bj©œrn Ranelid all den vrede och sorg han k©Þnner ©œver tillst©Ændet i v©Þrlden. Han v©Þnder sig till v©Þrldens m©Þktigaste man och uppmanar honom att besinna sig, att se den enskilda m©Þnniskan. Har du ©œgon f©œr sorgen i din n©Þsta? Du beh©œver aldrig ha fienden i kikarsiktet och s©Þtta fingret p©Æ avtryckaren, ty det sk©œter de unga soldaterna ©Æt dig. Men ondskan finns inte bara p©Æ v©Þrldens slagf©Þlt. Bj©œrn Ranelid skildrar n©Ægra autentiska ©œden fr©Æn dagens Sverige, h©Ært drabbade m©Þn och kvinnor som rest sig fr©Æn missbruk och mis©Þr, nu med en okuvlig vilja att g©œra gott. H©Þr finns Elise, Torbj©œrn, Inga, Dawood och de andra som arbetar bland prostituerade, knarkare, alkoholister och heml©œsa p©Æ Plattan, men framf©œr allt f©Ær vi m©œta Elisabeth, f©œdd 1962, som vid tolv ©Ærs ©Ælder hoppade fr©Æn tredje v©Æningen men ©œverlevde. Genom hennes dagb©œcker kan vi f©œlja en ung flickas v©Þg mot helvetet, ta del av en kvinnas absoluta utsatthet. ©ppet brev till George W Bush ©Þr en stridsskrift - det ©Þr en m©œrk skildring av makt och maktl©œshet och ett rasande upprop f©œr krigens och ondskans alla offer i v©Þrlden, men poesin i spr©Æket och de lyckliga stunderna i m©Þnniskornas liv visar en annan sida, att det finns en m©œjlig utv©Þg. Bj©œrn Ranelid skriver till den amerikanske presidenten: Du har sv©Þrdet, men jag har ordet. Gl©œm inte det. [Elib]