"Liksom den enskilda mñniskan r̃ alltings mt̄t, dess br̲jan och slut, tillvarons stñdiga mittpunkt, s ̄r̃ ocks ̄varje plats vr̃ldens centrum. Ingen plats r̃ dr̃vidlag mer eller mindre perifer ñ nḡon annan. Nḡot geografiskt centrum existerar sl̄unda icke, annat ñ som konstruktion." Utmed en vg̃ nḡon annanstans i Sverige bor ett antal mñniskor som r̃ som folk r̃ mest. De flesta av dem har ft̄t sina tr̲nar av livet, men de hl̄ler modet uppe och strṽar p ̄i sina liv. ver vg̃en vilar ett till synes orubbligt lugn. Men s ̄drar en fullstñdigt osannolik kedja av hñdelser in v̲er dem, tre mñniskor dr̲ under en och samma natt, och ingenting r̃ sig mera likt. Fr̲ nḡra av familjerna r̃ katastrofen ett faktum, men de omvl̃vande hñdelserna leder ocks ̄till fr̲ñdring och uppbrott- inte minst reser sig omrd̄ets k̲ñde alkoholist ur sitt missbruk och ger kr̃leken en ny chans. Hans Gunnarssons nya roman r̃ en bd̄e drp̄lig och tragisk bert̃telse frn̄ en svensk verklighet som vi kñner igen- och ñd ̄inte. Och genom hela bert̃telsen vandrar den okuvlige bygdeforskaren Allan Lundberg med sina hg̲stm̃da reflektionerv̲er hemortens betydelse fr̲ oss alla. Hans Gunnarsson har p ̄relativt kort tid trt̃t fram som en av sin generations frm̃sta bert̃tare. "Liksom Bob Dylan har Gunnarsson ett helt eget sound", som en kritiker skrev om hans fr̲ra bok. I Nḡon annanstans i Sverige r̃ hans bert̃tarkonsthelt suverñ och den humor som funnits i hans tidigare bc̲ker fr̄ hr̃ blomma fritt. [Elib]