Sjätte samlingen med Rat Queens, The infernal path, lämnar tillfälligt historien med Hannahs onda kopia: istället är det ett band med orker som invaderat en skog som försvaras av Sadie, druid, tidigare Rat Queen, numera delvis uggla. Förutom Sadie dyker det även upp en bard, men å andra sidan har Dee saker att göra för att hantera tidigare misstag (att beblanda sig med tentakelgudar).

Nåväl, ett veckans monster senare är det dags för huvudhandlingen: orkerna i fråga verkar ledas av magiker som gillar att förvränga kroppar och förvandla andra till monster. Och tillfångatar alla utom Betty. Och har kopplingar till Bragas tidigare liv. Å andra sidan kanske Dee kan hjälpa, för hon verkar på väg att byta klass ännu en gång.

Rat Queens fortsätter vara som en rollspelskampanj på syra, uppblandat med påminnelser om vikten av vänskap, fruktansvärda kroppsskador och sex. Den avslutande fristående historien där de istället placeras i en cyberpunkvärld är inte tillnärmelsevis lika intressant som resten. ( )

Didn't this used to have jokes?

Wiebe wraps up his run on the series by first splitting the Rat Queens up on separate missions but then pulling them back together through a series of terrible and stupid coincidences and contrivances. It would almost be a decent series ending if it were the series ending, but a new writer (the old letterer) and artist take over next volume.

Oh, and building on his new Rat Queens multiverse, Wiebe tosses in the Neon Static special wherein the Queens are reimagined in a dark sci-fi universe full of hackers and hacking. At this point in the series you'd think Wiebe would want to avoid the word "hack" as much as possible. ( )